Hur ser ett tallträd ut
Tallen är idag Härjedalens landskapsträd. Tallen är känd för sin oerhörda rikedom på ståndarmjöl , som under blomningsperioden övertäcker mark och vattensamlingar i skogen likt ett svavelgult pulver enstaka företeelse som i folkmun fått namnet svavelregn.
Tall (Pinus sylvestris)
Tall eller fura Pinus sylvestris är ett träd inom tallsläktet samt familjen tallväxter. Tallen kännetecknas av den starka dimorfismen gestaltolikheten mellan skotten : barren sitter två och två hos andra arter inom släktet tallar upp till fem på små kortskott som dessutom bär några hinnaktiga lågblad av brungrå färg. I sin övre hälft har den gulröd bark. De svenska landskap där det stora skogsbruket och sågverksrörelsen ägde sina främsta tillhåll var Värmland , Dalarna , Hälsingland , Medelpad och Ångermanland , där upp till 80 procent av landarealen är skogklädd.
Lapptall Pinus sylvestris var. Genom undersökningar vid svenska fyrar har man funnit att barrträdspollen förs av vindarna tiotals mil ut till havs. Stora delar av Europas norra och östra delars yta är skogsområde, och därav är barrskog den vida övervägande delen. Tallen är näst granen det vanligaste trädet i den svenska skogen. Tall avkastar sämre än gran på goda marker, dock används på marker med låg bonitet , där den har en högre produktion.
tid gjorde furuskogarna skogsbruket till en av Sveriges huvudnäringar. Utbredningsområdet sträcker sig från norra Spanien och Skottland till Turkiet i syd samt till Mongoliet och Rysslands östligaste regioner. Den äldsta tall som påträffats i Sverige plats en tall på Hornslandet som var kalenderår gammal. Tallen har en så kallad pålrot och trivs på nära nog all slags mark, men som högstammig skog timmerskog företrädesvis på varm, torr, mager jordmån, till modell det på högre belägna ställen i mellersta Skandinavien så allmänt utbredda morän- eller krossgruset.
De äldsta påträffas vanligen i skyddade områden nationalparker , naturreservat , biotopskydd genom för att tallen i övriga skogsområden normalt avverkas nära en ålder av 90— år, [ 5 ] för att utnyttjas som träråvara. Tallen kom till Skandinavien omkring f. Denna plats så stor, att skogsprodukterna till sitt värde utgjorde mer än hälften av hela exporten. De egentliga tallarna igenkänns också på kottarnas fjäll, som är tjockare mot spetsen samt där liksom tvärt avhuggna med en vårta i mitten.
Sveriges träd: tall (pinus sylvestris)
Tallen växer i låglandet och i bergstrakter upp till meter över havet. Den art av tall som växer i de nordligaste delarna av Sverige kan ha kommit österifrån omkring 1 år senare. Störst spridning från arten skedde under den atlantiska värmeperioden f. I folktron tänkte man sig att maran hade ridit trädet, vilket kan förklara namnet. Även i skärgårdsmiljö förekommer martallar. Från dessa trakter kom den största delen av Sveriges trävaruexport.
På myrar blir tallen dvärgartat små och kallas martall. Arten är utbredd inom Eurasiens tempererade områden. Arten växer nära vattendrag i större torra landskap som stäpper. Tallen kan bli mycket gammal. En sådan är kapabel fortfarande vid 50 års ålder vara endast av manshöjd och ha en stam liksom inte är grövre än en vanlig spatserkäpp. Dessa kortskott utgår från långskott som små frukter från växter strödda blad som är förkrympta till fjäll.
I länder där tallen växer mera spridd än i Skandinavien, har man funnit tall pollen på vattensamlingar flera mil från närmaste växande tallar. Lingon och renlav är karaktärsväxter för den högväxta, ljusa tallskogen. Den växte då förmodligen tillsammans med asp , björk , rönn och sälg i de höglänta delarna av Götaland. Till skillnad från martallar i myrmark är dessa påtagligt formade från vind och är ofta mycket lågväxta, sålunda kallade kryptallar.
Tall är mer ljuskrävande än granen och har ett mer djupgående rotsystem och högre stormfasthet. I Sibirien föredrar tallen områden som ligger utanför de stora träskmarkerna men i norra Europa kan trädet hittas vid myr och kärr. Tallkotten mognar ursprunglig året efter att den blommat ut. Utvecklingstiden från tallblomma till moget tallfrö är relativt lång, två och ett halvt år. Tallen är ett av de mer imponerande barrträden i Europas norra delar genom sin huvuddel , som vid gynnsam växt blir mastlikt smärt och rak och kvistfri ända upp till den av ett fåtal stora grenar uppburna kronan.
Tallens barrdräkt är mera grå- eller blågrön än granens. Dess höjd går till över 30 meter. Till sin blomning är tallen sambyggare och vindblommig liksom granen, men honblomman , som även på tallen har purpurröda fjäll, är inte större än en ärta och hanblommorna de små gula, axlika ståndarsamlingarna sitter här talrikt hopade mot en avlång blomställning kring grenarna. Motsvarande gäller även ett antal andra länder i Europas norra delar.
Den är lågväxt och skiljer sig från den vanliga tallen genom ett smal krona, kortare grenar och 30—50 millimeter långa, styva gulgröntonade barr, som sitter kvar på trädet i 6—9 år.