Ramnäs skogsbrand
Allvarliga brister i svensk krisberedskap visar skogsbrandsutvärdering
Vattenbegjutning från luften sker vid svenska skogsbränder normalt med hjälp av helikoptrar. Tillsammans med 37 personer motsvarar den nya styrkan två kommunala brandkårer plus en mindre entreprenadfirma, 11 augusti anslöt en styrka från Norrbottens flygflottilj F 21 i Luleå med personal från flottiljens e flygbaskompanis R3-pluton och underhållspluton, motsvarande numeriskt värde kommunala brandkårer och en mindre entreprenadfirma.
Polisen bistod räddningstjänsten genom att framförallt bevaka samt patrullera avspärrade områden för att underlätta räddningsinsatsen. Vid skogsbranden i Västmanland användes i bekämpningsinsatsens början militära och civila helikoptrar. Brandtypen plats djup med spridning ner i jorden, samt eftersläckningsarbetet beräknades ta flera månader. Den 7 augusti vattenbombade de fyra planen tillsammans gånger, med sammanlagt närmare 3 ton vatten.
Den avslutades den 10 augusti, liksom insatsen från de två norska helikoptrarna, [ 64 ] med bedömningen att återstående behov av vattenbegjutning från luften av uppflammande eld kunde skötas av de disponibla svenska helikoptrarna, två-tre Super Puma från försvarsmakten och åtta mindre civila helikoptrar. Norge erbjöd sig att sända numeriskt värde helikoptrar den 5 augusti, men detta ett förslag eller något som erbjuds utnyttjades inte.
Vinden var till en start västlig och röklukt kändes i Sala. Skogsbranden i Västmanland var en skogsbrand som bröt ut 31 juli på ett kalhygge inom nordöstra delen av Surahammars kommun , nära gränsen till Sala kommun. De första dagarna bistod lantbrukare i trakten i räddningsarbetet genom att frakta vatten med traktorer. Till enstaka början sköttes släckningsarbetet av de lokala räddningstjänsterna i de fyra berörda kommunerna, men efter det att branden trots insatser spridits okontrollerat övertogs ledningen av Länsstyrelsen i Västmanlands län.
Meteorologiska beräkningar visar att rökpartiklar spridit sig över Norge, Finland och Kolahalvön , samt vidare över norra Atlanten och Norra Ishavet. Något senare blev fem andra skogsarbetare omringade av branden, och även dessa kunde räddas av Försvarsmakten. Omkring personer deltog i räddningsarbetet tisdagen den 5 augusti. I de omkringliggande länen låg röken bitvis tämligen tjock. Kustbevakningen deltog med flygplan.
Till räddningsarbetet hörde även evakuering av människor och tamdjur, undsättning från människor i direkt fara, samt sjukvård. Insatsen mot skogsbranden i Västmanland organiserades från start, enligt normal rutin, på kommunal nivå, tillsammans Räddningstjänsten Sala-Heby , Mälardalens brand- och räddningstjänst och Södra Dalarnas räddningstjänstförbund. Vid larmsamtalet mot SOS Alarm , som inkom vid lunchtid den 31 juli , bedömdes ett zon på 30 gånger 30 meter brinna.
en väderomslag den 6 augusti med molnighet samt regnskurar skymde sikten ytterligare för de nyanlända släckningsflygplanen, så att dessa kunde lyfta ursprunglig sent på eftermiddagen, [ 36 ]. Den 4 och 5 augusti var mycket varma dagar med temperaturer runt 30 °C samt branden spred sig snabbt vidare.
Tre chefer om jättebranden
Branden uppstod i samband tillsammans markberedning för Stora Enso efter en längre tids värmebölja och torka i skogsområdet mellan Seglingsberg och Öjesjön i Surahammars kommun. Lantbrukarnas Riksförbund aktiverade under branden sin omsorgsgrupp på grund av krishantering , ett arbete som också bland andra psykologer och präster engagerat sig inom. Från Frankrike sändes också ett samordningsflygplan från typ Beechcraft King Air och 16 hjälparbetare.
Under den sjätte branddagen, den 5 augusti, beslöt Länsstyrelsen i Västmanlands län under landshövding Ingemar Skogö om statens övertagande av ansvar för dessa räddningstjänster. Kostnaden för den utländska vattenbegjutningsinsatsen uppskattades till 3 miljoner kronor. identisk dag riktades en uppmaning till allmänheten inom Västmanland och Dalarna att hålla sig innesluten, stänga tilluftsöppningar och tejpa igen fönsterdrag.
dem fyra flygplanen hämtade vatten från sjön Snyten och släppte från meters höjd på den nordöstra fronten under 30 omgångar sammanlagt ton vatten. Det allvarliga läget minskade mot kvällstid den 5 augusti när vinden avtog. Släckningsarbetet utfördes av markpersonal och brandbilar, helikoptrar, samt sedermera även av flygplan. På morgonen den 6 augusti var branden ännu inte beneath kontroll. En avliden, ihjälbränd man, som ägde arbetat tillsammans med denne, hittades i närheten efter midnatt den 5 augusti.
Den 3 augusti begärde en räddningsledare, via Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, för första gången hos Emergency Response Coordination Centre hjälp ifrån andra europeiska länders vattenbombare. Den 3 augusti syntes rök från branden i östra Värmland , [ 26 ] och den 4 augusti förde vinden en kraftig rök samt röklukt långt upp i Dalarna. Från försvaret utnyttjades två Helikopter 10 Super Puma tillsammans kapacitet att fälla 1 liter vardera inom hängande baljor under helikoptern, och av civila företag inhyrdes fyra mindre helikoptrar med kapacitet att frakta vardera omkring liter per gång.
På morgonen den 5 augusti, den sjätte branddagen, sträckte sig brandområdet över en yta som omfattade den skogiga åsen öster ifall Kolbäcksåns dalgång, avgränsat sydost av länsväg U mellan Ramnäs och Fläcksjön och i nordväst av sjön Snyten. Polisinsatsen leddes av polismyndigheten i Västmanland, med stöd från andra polismyndigheter. Den 4 augusti blev nio skogsarbetare omringade av branden, men kunde räddas av enstaka Helikopter 16 från Försvarsmakten.
Till räddningsledare ifrån förmiddagen den 5 augusti förordnande Länsstyrelsen inom Västmanlands län brandchefen i Södertörns brandförsvarsförbund Lars-Göran Uddholm med Tomas Strandman från Storstockholms brandförsvar som biträdande räddningsledare. Under eftermiddagen den 4 augusti, när elden i den bitvis starka vinden i hög hastighet spred sig norrut, hotades inte bara tätorten Ängelsberg, utan även det närbelägna världsarvet Engelsbergs bruk.
Den vidsträckta spridningen berodde på att marken var extremt torr efter värmebölja och torka, [ 33 ] samt på hårda vindar som vid femte dagen först drog mot nordost, [ 34 ] och sedan under natten mot nordväst. Runt brandområdet förekom en omfattande rökutveckling. Från den 6 augusti användes dessutom skopande flygplan med fast vinge för vattenbegjutning, vilka var inhyrda utländska vattenbombare av typ Bombardier , som kan lasta cirka 6 liter vatten vardera.
Redan på måndagskvällen den 4 augusti hade dock elden hoppat över stort insjövatten Snyten och antänt Korpberget, alldeles i närheten av Snytens station.