Grekiska gudar utklädnad
mot detta kan man lägga en stor assemblage av lägre gudaväsen, daimones , förknippade tillsammans somliga abstraktioner. Somliga gudaväsen, som var viktiga för forntida grekers vardagsliv, var inte objekt för myter, vilket har fått eftervärlden för att underskatta deras betydelse, vilket är fallet tillsammans Zeus Ktesios en hushållsande förknippad med skafferier och lagerlokaler, ungefär motsvarande den skandinaviska tomten och Agathodaimon en skyddsgud som man många ofta offrade vin till i början från en måltid.
Under romersk tid identifierades denna även med den lydisk-frygiska modergudinnan Kybele. för att fråga om någon "trodde" på en gud var därför meningslöst. Eftersom de religiösa sederna i Grekland varierade mellan olika orter samt också förändrades med tiden kan man lika gärna tala om grekiska religioner. Under romersk tid tillväxte tursamhetens gudinna, Tyche , inom folklig popularitet, och konstverk från denna tidsperiod avbildar inte sällan evighets- och tidsguden Aion.
I till exempel Iliaden finns gott ifall exempel på detta. Grekiska städer hade enstaka skyddsgud som ofta tillerkändes lokala epitet liksom beskrev gudens lokala natur. Gudarnas mor, Meter Theon , var tidvis föremål för massiv vördnad, och identifierades med antingen Rhea alternativt Theia. När den forngrekiska religionen ifrågasattes från kristna på talet e. Gudarna associerades snarare med kaos och eftersom närvaron av kaos var påtagligt betraktades gudarnas existens som given.
Vid enskilda platser som vägskäl och skogspartier kunde gudar av mindre betydelse och rådare dyrkas. Till gudarna skänkte man offer likt i olika kulter antingen delades mellan tillbedjarna eller brändes. Exempelvis omnämner inte Homeros Dionysos som därför antas vara en gud liksom importerats efter att Iliaden skrivits för för att sedan bli en av de viktigaste gudarna. Grekerna var öppna för att deras egna gudomar kunde vara kända av andra människor under andra namn på respektive lands tungomål.
Under loppet av den klassiska tiden, hellenismen och romersk tid infogades kult av gudaväsen från andra delar av medelhavsvärlden, exempelvis den trakiska gudinnan Bendis , den ursprungligen hettitiska gudinnan Hipta Dionysos amma , den frygiske månguden Men , den egyptiska gudinnan Isis och den grekisk-egyptiske guden Serapis. Större städer kunde kosta på sig flera tempel tillägnade olika gudar men seden att identifiera enskilda platser med bestämda gudar fortlevde genom bota antiken och när olika städer krigade tillsammans med varandra relaterades kriget till konflikter mellan olika gudar.
Med begreppet "religion" förutsätts idag ofta en dimension bortom vår egen och ett föreställning att gudarna kräver vördnad i utbyte mot frälsning. De olika grekiska folken tillbad de tolv viktigaste gudarna Zeus , Hera , Hestia , Poseidon , Apollon , Artemis , Afrodite , Ares , Hefaistos , Athena , Hermes och Demeter — med tiden även Dionysos men dessa gudar kunde ha olika uppenbarelser på olika platser. Den grekiska kulten praktiserades runt om inom den hellenistiska världen, det vill säga inom dagens Grekland , Mindre Asiens kust, Sicilien , södra Italien och i grekiska kolonier i västra Medelhavet som Massilia dagens Marseille.
Denna villighet till att kunna "översätta" gudaväsen, brukar kallas för Interpretatio Graece se tabell , och det väckte förvåning bland detta grekiska överklasskiktet i Syrien på och talet f. Även heroer kunde vara föremål till dyrkan och omges av en egen kult.
Grekisk mytologi 101: De 12 olympiska gudarna och gudinnorna
Mot denna argumentation kan man hävda, att ordet "religion" religio ursprungligen ej är judiskt eller kristet, utan tillkom inom den fornromerska religionen. De grekiska filosoferna beneath senantiken infogade kosmopolitiskt gudaväsen från hela den klassiska världen i sin gudavärld, och filosofen Proklos är känd för att bland annat ha dyrkat den syropalestinske jordbruksguden Marnas nära sidan av de mera välkända grekiska gudomarna.
De grekiska gudarna var antropomorfa och framställs ofta i mänsklig gestalt. Med begreppet theous nomizein , relaterat till nomos med betydelsen "sed" eller "lag", syftade man på bara på att tillerkänna de gudar som plats givna deras rättmätiga plats i den tillvaro man delade med dem och att tillfredsställa gudarna med gåvor och offer. Grekisk tro var inte stillastående och oföränderlig.
Den grekiska religionen innehöll även mysteriekulter, de mest kända var Eleusiskulten samt Dionysoskulten. Eftersom grekerna saknade motsvarande begrepp förmå det sägas vara missvisande att tala angående "grekisk religion". Det fanns flera typer från gudar , bland annat olympiska och ktoniska gudar , knutna till fruktbarheten och underjorden. Visserligen användes begreppet theia med den bokstavliga betydelsen "som har med gudarna att göra" men med detta begrepp syftades aldrig vid ett panteon sanktionerat av en religiös auktoritet.
I antikens Grekland fanns inte någon klart definierad gräns mellan människans värld och gudarnas. Dock utvecklades den och förändrades över ett period på flera tusen år. Vem likt helst kunde betrakta en plats som temenos , det vill säga en plats var man uppfattade närheten till gudarna som påtaglig och där man praktiserade nomizein , dock andra behövde inte nödvändigtvis betrakta denna lokal som helig.
Ordets ursprungsmiljö har det gemensamt med den antika grekiska religionen, att den är en polyteistisk religion som inte handlar om "frälsning". Under hellenistisk tid infördes grekisk kult i Syrien och i Egyptens delta. Antik grekisk religion omfattar den polyteistiska tro som praktiserades i antikens Grekland samt den kult och de ritualer som omgav vilket som idag kallas den grekiska mytologin på grund av en beskrivning av de enskilda grekiska gudarna se vidare denna artikel.
Grekisk mytologi
ej heller föreställde man sig de gudar man syftade på som nödvändigtvis goda. Gudar kunde ha kvinnor som älskarinnor och gudinnor kunde föda heroer , det vill säga halvgudar. Förmodligen härstammade den tidiga grekiska religionen ifrån shamaniska traditioner med ursprung på stäpperna inom Centralasien. Den grekiska religionen fick stort effekt på etruskisk och romersk religion samt den tidiga kristendomen. Den grekiska religionen saknade helig skrift och fasta doktriner vilket gjorde för att nya gudar utan svårigheter kunde introduceras samt att varken hädelse eller religiösa schismer existerade.
Den grekiska mytologin är full av berättelser om samexistensen mellan gudar och människor. Dåtida grekiska ord som kan användas för för att återge det svenska ordet "religion" är eusebia ungefär "god fromhet" och theosebia ungefär "fromhet gentemot gudomarna". Den grekiska religionen vilade vid sina traditioner och bestod egentligen bara från lokala sedvänjor på hur gudarnas skulle äras.