Gröna blad fläckig stam
Enbart bladskivan är 8,57 meter lång. De flesta blad är, åtminstone delvis, till formen skivlika.
Stammar och bark
Saknas skaftet oskaftade växtdel , växer bladen vanligen med bred bas ut från stammen. Efter ett kort tag slutar dock tillväxten i spetsen och bladet växer därefter i störst utsträckning vid bladets bas, men också till en viss grad i bladets kanter. Vetenskapligt sett används andra kriterier än de ovan nämnda. Med tiden faller alla blad av även hos dem städsegröna , men då inte alla vid en gång.
Så till exempel har bladen hos barrträd , det vill säga barren , inte en skivlik form, utan liknar snarare små grenar. Att skilja mellan vilket som är blad och stam hos enstaka växt verkar vara lätt.
Om bladets omfattande flikar växer samman med varandra kallas detta genomvuxna växtdel. Bladspetsen utvecklas först, och tillväxten av bladet sker till en början där. Blad är kapabel aldrig utvecklas från roten hos växterna; ej ens de blad som på svenska kallas rotblad, dessa växer nämligen inte ut ifrån växternas rötter, utan från en underjordisk huvuddel, jordstam , hos vissa fleråriga örter. Bladet kan variera i storlek från det mikroskopiskt lilla till det jättelikt stora.
Stammen tillväxer dessutom huvudsakligen i toppen, medan bladet växer till vid basen. Bladen hos barrträden benämns barr. Stipler är mer eller mindre bladlika utbildningar av bladfoten, till exempel hos ros- Rosaceae och ärtväxter Leguminosae. I en sektion fall och särskilt hos enhjärtbladiga växter existerar hjärtbladet inte en sidobildning på stammen, utan står terminalt, det vill säga utgår ifrån skottaxelns spets.
Ofta är bladskaftets nedre sektion särskilt utvecklad och kallas då bladfot. Bladen växer ut på stammens yta, exogent, vilket sidobildningar och i form av vårtor alternativt utskott. Hos gräsen tjänstgör den som stödjande organ för stammen. Etiopisk banan Ensete ventricosum har blad av 5,9 meter längd. angående bladen är motsatta kan flikarna från en blad växa ihop med motstående blads flikar. Därför är alla blad på en given växt av ungefär samma storlek.
Löv används om blad på vissa träd och buskar, ofta i motsats till barr , såsom lövträd respektive barrträd. Bladen har ju dels vanligen en typisk skivlik form, medan stammen har en kägellik eller cylindrisk form. Bladslidor förekommer till exempel hos gräs och flockblommiga växter. Ofta omsluter då bladbasen stammen helt och hållet vilket kallas omfattande blad. Hos en del kaktusväxter , som i bladkaktussläktet Epiphyllum , är den blombärande stammen ej rund, utan har samma skivlika form likt de flesta blad.
Men det finns även fall där dessa sätt att skilja vid blad och stam inte räcker till. Bladen hos den vita näckrosen och hos den vanliga örnbräken når ibland en längd från 1,73 meter. Bladfoten kan hos vissa ark likna en skiva som mer eller mindre omsluter stammen, och kallas då bladslida. dem mest storbladiga av alla växter tillhör näckros- , banan- och palm-familjerna. Vissa palmer, mot exempel den ostindiska sockerpalmen Arenga pinnata äger blad av ända upp till 7,5 meters längd.
Den cirkelrunda bladskivan hos den sydamerikanska jättenäckrosen Victoria reginae kan ha en diameter av närmare tre meter. Förutom denna finns hos ett mycket stort antal blad ett nedre del som bär upp bladskivan - bladskaftet. Det finns städsegröna växter och lövfällande växter. Blad latin : folium är en vanligen fotosyntetiserande organ hos kärlväxternas sporofyt. Hos lövfällande och vidvissnande växter förlorar bladen sin gröna färg på grund av att klorofyllproduktionen minskar under vinterhalvåret då energin är viktigare för stammen och grenarna.
Deras huvudsakliga funktion är att som näringsorgan medverka vid fotosyntesen , men de har även en mängd andra funktioner att fylla. Blad växer fram omedelbart nedanför den tillväxande stamspetsen och ur stammens yttre del, det vill säga ifrån dess barklager periblemet. Den del av en blad, som har denna form, kallas bladskivan.
10 lättskötta krukväxter som alla kan klara
Hos mossor saknas blad helt på sporofyten men bladliknande strukturer ofta kallade blad finns hos gametofyterna hos bladmossor och vissa levermossor. Detta kan ses hos till exempel vallmo. Stammen har vanligen inte någon bestämd slutstorlek, medan bladet når en viss storlek beneath växtsäsongen, och slutar då växa mer.