Beckasiner i sverige
inom Sverige häckar dvärgbeckasinen i princip enbart vid våta myrar från norra Dalarna till Torne lappmark samt i nordvästra Västerbotten och Norrbotten. IUCN kategoriserar den som livskraftig. Den placerar sitt väl dolda rede på marken samt lägger tre till fyra ägg. Dvärgbeckasinen återvänder till södra Sverige i mars, men sträcket kulminerar i månadsskiftet april—maj och kan då ibland noteras spela på rastlokaler. Dvärgbeckasinen behandlas som monotypisk , det vill säga för att den inte delas in i några underarter.
Under häckningsperiodens inledningsskede uppvaktar hanen honan tillsammans med spelflykt , en snabb, lång och plan dykning tillsammans med en ihåligt och svårlokaliserat läte som påminner om en häst vilket galopperar på avstånd.
Dubbelbeckasin (Gallinago media)
Trots sin relativa likhet med enkelbeckasin och dubbelbeckasin förs den som ensam art till detta egna släktet Lymnocryptes och genetiska studier visar att den istället står närmast morkullor. utfall från genetiska studier visar att den sannolikt är systerart till morkullorna i Scolopax. noggrann som de båda andra svenska beckasinerna äger den en fjäderdräkt som går i beige, vitt, brunt och svart och som dem båda andra har den ett beige- samt svartrandat ansikte men dess "mittbena" är, mot skillnad från de båda andra, mörk.
inom flykten ser man att den har trubbigare vingspetsar är enkelbeckasinen, spetsig stjärt utan något vitt och den flyger mindre ryckigt än enkelbeckasinen. Tillfälligt har dvärgbeckasinen påträffats även inom Nordamerika, dels på Newfoundland , dels vid västen i Alaska , Oregon och Kalifornien. Vintertid flyttar den till ett stort enhet från södra Europa till Sydostasien samt inom Centralafrika.
Vintertid är den tyst.
Beckasiner
Populationsutveckling bedöms som stabil. På svenska kallades dvärgbeckasinen förr halvenkel beckasin. Den fördes senare mot släktet Lymnocryptes som myntades av Heinrich Boie Det vetenskapliga släktesnamnet Lymnocryptes betyder "gömd i våtmark" efter grekiskans limne för "våtmark" och kruptos "gömd". Den födosöker i mjuk lera där den använder sin långa näbb för att plocka upp, eller gräva upp byten.
I Sverige tros 6 —12 par häcka, i Finland 4 —8 och inom Norge 1 —5 par. Dvärgbeckasinen beskrevs från danske zoologen Morten Thrane Brünnich under protonymet Scolopax minimus , utifrån ett specimen insamlat på Christiansö. Den lilla sydsvenska populationen inom Småland har dock minskat kraftigt, från högst revir , till troligen 20—30 revir nära en inventering Därefter har antalet rapporter varit mycket få och beståndet kan äga minskat ytterligare.
När den gående födosöker gungar den snabbt på framkroppen som en symaskin. Artikel Diskussion. Dvärgbeckasinen är en flyttfågel liksom med bara få undantag häckar i dem nordliga delarna av Norge , Sverige , Finland och Ryssland så långt österut vilket till Kolyma. Dvärgbeckasinen häckar över ett många stort område som uppskattas till cirka 7,6 miljoner kvadratkilometer och har en global population som överstiger en miljon individer.
Dvärgbeckasinen existerar bara två tredjedelar så stor som enkelbeckasinen och har mycket kortare näbb. Den lever främst av insekter och maskar men även växtdelar. Dvärgbeckasin Lymnocryptes minimus är en bevingat djur som tillhör familjen snäppor. Lätet hörs sällan, ett dämpat "gätj" när den skräms upp. Innehåll flytta till sidofältet dölj. Dvärgbeckasinen ändrar bostadsort åt sydväst i oktober—november, de flesta troligen till Västeuropa, mer tillfälligt i södra land.
Dvärgbeckasinen häckar på blöta myrar i taigaområden och rastar och övervintrar i fuktiga områden med tuvig betesmark med mindre vattensamlingar, nära slättsjöar, diken och strandängar.
Den övervintrar från Storbritannien samt Danmark och vidare söderut utmed europeiska Atlant- och Medelhavskusten, i norra Afrika och ovan ett stort område i Centralafrika söder angående Sahara , vidare österut lokalt på Arabiska halvön , lokalt genom södra Asien, Indien och Sydostasien så långt österut som Hongkong. Ett mycket litet och minskande bestånd finns troligen även i södra Sverige, utöver enstaka oregelbundna häckningar i nordöstra Skåne, Halland samt Uppland huvudsakligen i sydvästra Småland.
Den mäter 18 till 20 centimeter, inklusive näbb, samt den har ett vingspann på 33 mot 36 centimeter. Nya undersökningar öster om Östersjön visar att mindre bestånd fortfarande finns inom Polen , Litauen , Lettland och land i baltikum. Artnamnet minimus är latin och betyder "minst". Även i Sverige anses beståndet vara stabilt och livskraftigt. Läs Redigera Redigera wikitext Visa historik. Dvärgbeckasinen trycker mycket hårt och den flyger upp, och då oftast utan något läte, först när man nästan trampar vid den.
Dvärgbeckasinen har ett säreget spelläte likt yttras i flykten, ett ihåligt och svårlokaliserat åtta sekunder långt "ogogåck-ogogåck-ogogåck Det har liknats vid en avlägset galopperande häst. Andra mindre vanliga, äldre namn är halvbeckasin och hårsnäppa. Dock brukar den inte flyga iväg därför långt utan landar ganska snart igen.